Det är mycket som ska hinnas med mellan säsongerna hos hästar som behöver vara bra i dressyr, hoppning och terräng. 

– På vintern får vi lite lugn och ro, kan fokusera på träningen och lägga in vila. Jag tror det är bra för hästarna, säger Malin Asai.

Landslagsryttarna Malin Asai och Stina Arosenius sitter vid köksbordet hemma hos Malin, där Stina har arbetat som beridare det senaste året. Bakom sig har de ett år där de tillsammans har gjort otaliga starter i allt från Breeders för 4-åringar till Nations Cup och den femstjärniga klassikern i franska Pau. 

Malin stack dessutom emellan med en resa till OS i Paris, där hon var svenska lagets fjärderyttare och i ständig stand-by för att gå in tävlingen. Detta tillsammans med 16-åriga mästerskapshästen och dubbla EM-medaljören Golden Midnight, ”GM” (SWB val f -08 e Goldmine xx-Maraton, uppf Gert Hermansson, äg Karin Berglund).

– Nu kommer han förmodligen inte hoppa ett hinder förrän någon gång i februari, säger Malin. 

Ska byta karriär

”GM” gjorde sin sista tävling för 2024 i slutet av oktober– ett rejält kraftprov i form av femstjärniga Pau, som också blev hans sista fälttävlan. Efter det fick han två veckors vila innan vinterträningen för nästa års säsong, med inriktning på att bli hopphäst, börjar.

– Vi kör dock alltid med aktiv vila, de går i skrittmaskinen varje dag och vi har också stora hagar där även de äldre hästarna går så mycket som möjligt.

Vinterträningen för de äldre och mer rutinerade hästarna går framför allt ut på att stärka deras svagheter. För en häst som ”GM”, med mängder av rutin och med sin styrka i terrängen och hoppningen, har det blivit mycket dressyr under vintrarna.

– Jag har kämpat mig blå med hans dressyr i alla år, galoppombytena har varit en svår knut att lösa.

Det handlar oftast om tre dressyrjobb i veckan, någon dag kan det vara med bommar, och sedan rids han ut lika många gånger. 

En del hoppning

Malin har också Maggan V (SWB sto f -12 e Jaguar Mail-Legal Pressure xx, uppf/äg Miki och Per Josefsson) på fyrstjärnig nivå och för henne ser vinterträningen
annorlunda ut. 

– Hon behöver stärka sin hoppning och hoppas regelbundet under hela vintern. Hon kommer nog också att få gå några hopptävlingar, säger Malin.

Stina har en fyrstjärnig häst i Lorelei-L (Meckl sto f -09 e Lancado-Altan II, uppf Detlef Lange, äg Nynäs Gård HB). Även för henne blir det en del hoppning under vinterträningen. 

– Vår svaghet är att hon drar något till vänster i språnget, och det leder till att smalhinder med öppen vänstersida, till exempel spetsar, är svårare för oss. Därför tränar vi extra mycket på att hon ska gå jämnt fram för mina hjälper och jag är noggrann med att hon alltid hoppar rakt och följer samma spår genom hela språngfasen, säger Stina.

Däremot blir det oftast inte någon ren konditionsträning för den här kategorin hästar under vintern. De har en stark grundkondition och kommer ofta i gång på ett par ordentliga galoppjobb inför säsongspremiären varje år. 

Breeders är målet

Den yngsta åldersgruppen i den här artikeln är hästar som snart ska bli fem år, och som tränas med Breeders som mål under kommande säsong. 

Team Asai har tre hästar i denna kategori och här handlar det om att bygga upp fysisk styrka. Efter några veckors vila efter sin 4-årssäsong börjar de ridas fyra-fem gånger i veckan med mycket uteritter, gymnastikhoppning som till exempel studs på rakt och böjt spår och en del dressyrarbete. 

– Vi rider mycket rakt fram på skogsvägar och inte så ofta på ridbanan, säger Stina. 

Det är ingen mening med att vila, om hästarna inte har tränats först.

Grundupplägget är ungefär sex veckors träning och sedan ett par veckors aktiv vila med dagliga promenader i skrittmaskinen. 

– Den här gruppen hästar växer fortfarande och måste få sina viloperioder, men det är ingen mening med att vila om de inte har tränats först, säger Malin.

Ibland får vädret styra en del – blir det dåligt underlag eller riktigt dåligt väder på andra sätt läggs en viloperiod in. 

För den här gruppen hästar planeras träning på terränghinder in så tidigt det bara går på våren. 

– De behöver se olika banor och olika slags hinder. Vi lägger gärna in lite mer tekniska linjer i hoppningen också. 

Maxa lungkapaciteten

För de här hästarna är det också viktigt att de får maxa användandet av sin lungkapacitet regelbundet. 

– Vi gör inte så stor grej av det. De får gå efter en annan, äldre häst på vår galoppbana 600–700 meter och galoppera så fort de kan och vill. Vi låter dem blåsa ut ordentligt. Det här är jätteviktigt och egentligen något de behöver göra före två års ålder för att inte skapa en begränsning i sin lungkapacitet, säger Malin Asai, vars 2-åringar får det behovet tillgodosett genom att gå i stora hagar och rejsa runt med varandra. 

Mellangruppen handlar om hästar som ska fylla sju år, och som tränas med unghäst-VM som mål. Den här gruppen ska ha byggt upp sin grundfysik och nu börjar konditionsjobben med galoppjobb och långa uteritter på allvar. Malin har gärna en vecka mellan galoppjobben, men allra minst fyra dagar. 

När uppgifterna blir svårare börjar också hästens svagheter bli tydligare.

– Det handlar mycket om att börja upptäcka hästens starka och svaga sidor under den här perioden, säger Malin. 

Efter några veckors aktiv vila när 6-årssäsongen är slut, rids den här gruppen sex dagar i veckan. Det är en variation mellan hoppning, dressyr och uteritter, med ökade krav.

– Nu blir träningen mer spetsad, och då gäller det också att känna efter om de är redo för de uppgifter de får. Det är jättebra om de kan följa med sin åldersgrupp, men om de inte känns redo måste man backa, kanske mata dem med några lägre klasser och lättare saker, säger Malin. 

– Om det är något som inte fungerar är det bra att ta en paus på något sätt. Det kan vara en vila eller att man bara rider ut ett tag, säger Malin. 

De blivande 7-åringarna får gå några hopp- och dressyrtävlingar innan säsongen med allt större krav, och inte sällan långa resor, börjar. 

– Det är viktigt här att hästarna ska tycka det är enkelt innan man går upp en nivå, det ska kännas att de vill mer när man går i mål efter terrängen. 

Data på rörelsemönstret

Malin är själv veterinär och håller den veterinära kollen på sina hästar till vardags. Hon har också använt den omtalade appen Sleip, vilket har gjort att hon nu har mycket data på sina hästars rörelsemönster. 

– Det är bra att ha den datan, det hjälper till att få koll på sådant som är onormalt i hästens rörelsemönster så att man kan agera på det, säger Malin.

Båda ryttarna välkomnar tävlingsuppehållet på vintern. 

– Då får vi lite lugn och ro, kan fokusera på träningen och lägga in vila. Jag tror att det är bra för hästarna, säger Malin.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.