Spiralgrinden blev till livsfarlig fälla: ”Tänkte att nu dör jag”

Det var i mitten av september som Johanna Helgesson skulle ta in 10-åriga Haflingern Flinga. Valacken, som kommit till gården en månad tidigare, gick med Johannas andra hästar – shetlandsponnyn Jumper, som kom samtidigt med Flinga, samt islandshästarna Stjärna och hennes treåriga avkomma, Hilding.

– Flinga är trygg, men kan vara lite känslig inför oväntade händelser, tittar sig gärna omkring när vi är ute och rider men är absolut inte räddhågsen av sig, berättar Johanna. 

Allt inom loppet av en halv minut

– Flinga betade gräs medan jag stängde grinden, och började snurra för att komma åt mer gräs. Det var väl i den svängen som svansen fastnade i grinden och hamnade runt min handled, tillsammans med grimskaftet.

Allt gick fort. Samtidigt som Johanna kände stötarna genom kroppen skrek hon ”aj, aj, aj” och hann kort fundera på hur hon skulle få loss spiralgrinden. 

– Nu efteråt borde jag ha varit glad åt att jag fick de där stötarna med tanke på smärtan som kom bara några sekunder senare, konstaterar Johanna fyra månader efter olyckan som inte slutade i bara elstötar.

Med svansen intrasslad i spiralgrinden, som också var lindad runt Johannas arm tillsammans med grimskaftet, tog Flinga sats och hoppade över till en intilliggande hage.

– Jag slog huvudet rakt ner i grusvägen med full kraft, såg hans bakben flyga över mitt huvud, och tänkte att nu dör jag, säger Johanna som trots allt hade hjälm på. 

Sekunden senare såg Johanna sin egen arm, helt uppfläkt och med ett närmare sex centimeter brett och cirka tjugo centimeter långt sår.

– Ståltråden i grinden hade dragit med sig min underarm och skurit ett par centimeter ner mot benet. Jag har rätt spetiga armar så det var djupt!

Hade änglavakt

För att hålla ihop armen greppade Johanna om den tilltygade högerarmen med vänsterhanden. I hagen var Johannas 16-åriga dotter Göta och tog loss grimskaftet som fastnat med en knut runt valackens framben. 

– Jag vacklade uppåt mot huset och lade mig ned i gräset för att jag höll på att svimma. Göta ringde 112, som bad henne att hitta något att stasa armen med för att stoppa blodflödet, berättar Johanna som snart hade ett hundkopplet knutet runt överarmen. 

Fem minuter senare var ambulansen på plats, och fattade ett snabbt beslut om att köra direkt till ortopedakuten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Ett tryckförband, en snabb kontroll av rörelseförmåga i handen och lite morfin senare åkte de mot sjukhuset. Med otaliga stygn inne i armen och ytterligare 15 stygn utanpå konstaterar Johanna att hon haft änglavakt.

– Jag vill inte tänka på vad som hänt om allt hade trasslat in sig runt halsen istället.
– Idag jag tänker att jag haft änglavakt. Att ridhjälmen satt på huvudet var bara för att jag hade händerna fulla av sadel och träns när jag gick från sadelkammaren. Jag tänker att man släpper in och ut hästar hela tiden utan hjälm, när man inte ska rida, och det hade lika gärna kunnat hända en sådan gång.