”Mamma avgör vilken hingst det blir”

Det är stoet Alice G (SWB f -03 e Irco Mena-Lucky Light) som har lagt grunden till uppfödarframgångarna för familjen Asai/Josefsson. 

– Hon har lämnat hållbara hästar som tål träning, med bra inställning till arbete, säger Malin Asai. 

Avelsintresset sitter djupt hos henne och föräldrarna Per och Miki Josefsson – och då inte bara när det gäller SWB-hästar utan även hundar och islandshästar. Familjen driver en av Sveriges äldsta kennlar för schäferhundar och shiba inu.

– Vi avlar på allt som går att avla på, säger Malin Asai med ett litet skratt.

Den framgångsrika SWB-aveln började med att pappa Per Josefsson bestämde sig snabbt den där kompiskvällen i bastun, och köpte stofölet Alice G.

På den tiden höll Malin Asai på med banhoppning. Men i takt med att Alice G fick den ena avkomman efter den andra med stor talang för fälttävlan, ändrades Malins inriktning hon har varit landslagsryttare i fälttävlan länge och var bland annat medresande reserv vid OS i Paris. 2025 har hon dock ingen landslagsplats. Stoets förstfödde, Allan V, är den av familjen Josefssons uppfödningar som hittills har varit mest framgångsrik med start i UVM, EM, JEM och YREM.

Förutom Allan V är Alice G mamma till fyrstjärniga hästen Agaton V och totalt fyra Breedersvinnare. 

Men historien kunde ha fått en helt annan vändning om inte Alice G fastnat och hängde över en grind som unghäst. 

– Det gick bra, trodde vi då, och hon skulle bli min hopphäst. Hon fick föl som 4-åring och det blev Allan. Hon gick Breeders i hoppning som 5-åring.

– Men det gick aldrig att få henne riktigt på tygeln. Det kändes konstigt för hon såg ut som att hon skulle ha lätt för det. När hon sedan började stanna i hoppningen insåg vi att det kanske är något fel på henne och kollade upp henne ordentligt. 

– Då visade det sig att hon hade en skada högt upp i sin bakdel. Vi är ganska säkra på att det är från när hon hängde över grinden som ung, säger Malin Asai. 

Efter det har Alice G fått föl ungefär vartannat år. 

– Vi vill undvika att köra i väg med sto och föl för betäckning och så tycker vi det är bra för mamman att återhämta sig lite mellan dräktigheter, säger Malin Asai. 

Tanken var också att Malin Asais inköpta irländska sto Munsboro Mahogeney
(f-00 e Legal Pressure xx-Hail Station, uppf Gerard Jennings) skulle bidra till familjens avel, men så blev det inte riktigt. Hon har fått en avkomma i fyrstjärniga hästen Maggan V (e Jaguar Mail), men efter en tuff fölning när storväxta Maggan föddes släppte Munsboro Mahogeney sina foster tidigt i dräktigheten flera gånger. 

Nu pågår en diskussion i familjen om de ska låta göra en embryotransfer eller inte på nu 12-åriga Maggan.

– Jag vill gärna tävla henne några år till men samtidigt se vad hon ge för avkommor. Men mamma är inte helt med mig här, hon tycker det är viktigt att behålla det naturliga i avel, säger Malin Asai. 

Även när det gäller hingstval blir det ofta diskussioner i familjen. 

– Vi är inte alltid överens, mer än att vi alltid har hållit oss till hopphingstar och vi har i och med det många bra diskussioner inför hingstval. Mamma är väldigt noga med att det ska vara genomavlade hingstar med prestationer och meriter genomgående i stamtavlan. Hon vill undvika att avla på enstaka lyckade individer. Det är alltid mamma som avgör vilken hingst det blir, men vissa år får jag mer min vilja igenom än andra år, säger Malin Asai. 

Liksom många andra uppfödare med fälttävlansinriktning saknar hon användbara hingstar med hög andel fullblod i härstamningen. 

– Och jag vill inte avla på hästar med direkt dåliga benställningar – det ska vara sunda hästar. 

Nu finns det knappt 20 hästar på familjegården, några islänningar inräknade, samt en liten kennelverksamhet. Familjen driver också en veterinärklinik och Malin Asai är gift och har två småbarn. 

Alla, inklusive hennes bröder, hjälper till med de olika verksamheterna, där föräldrarna med ålderns rätt har börjat trappa ner. 

Jag har en idé om att gå över till ett system där hästarna går ute i stort sett hela tiden och tas in på box några timmar på dagen för ridning och skötsel.

På senare tid har det funnits två anställda för att hjälpa till med hästarna, som är uppdelade på två lösdrifter samt stall med boxar för de hästar som tränas.

– Jag har en idé om att gå över till ett system som liknar det engelska, där hästarna går ute i stort sett hela tiden och tas in på box några timmar på dagen för ridning och skötsel. Jag gillar det där med att låta hästarna gå ute så mycket möjligt, säger Malin Asai. 

Det är relativt vanligt med familjeuppfödningar i svensk fälttävlan. Systrarna Linda Algotsson och Sara Algotsson Ostholt har tagit OS- och EM-medaljer på familjeuppfödda hästar. Landslagsryttaren Amanda Staams EM-häst Corpoubet AT är familjeuppfödd och utmanartruppens Amanda Andersson rider fyrstjärnigt på två av sin mammas uppfödningar.

– Det kan ju ha många anledningar att vi fälttävlansryttare rider egenuppfödda hästar. Men för mig är det så viktigt att veta hur de har växt upp, att de redan som unga har fått förutsättningar för att tränas hårt och att jag vet att de kommer från en linje som fungerar i fälttävlan och som tål träning bra. 

Familjens avel har inte bara varit en framgångssaga – de riktigt sorgliga stunderna finns också. Senast förra året när Alice G fick ett dödfött föl, och så en tråkig historia med ett sto inköpt från Tyskland längre tillbaka.

– Fölet låg fel och vi förlorade både stoet och fölet, säger Malin Asai. 

Det är lika enkelt för henne att lista det bästa med avel:

– Det roligaste är att följa alla individer som växer upp. De bästa ögonblicken är nog ändå att ha vunnit Breeders så många gånger med våra uppfödningar, att dela den glädjen med mamma och pappa.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2025.