Hedda Thunberg: ”Diva är min once in a lifetime-häst”

Nordiska Mästerskapet 2023 skulle ha varit Hedda Thunbergs sista chans att platsa i YREM-laget. Stoet Diva var på topp och ekipaget väl förberett, när Hedda plötsligt drabbades av körtelfeber. Det var en besviken ryttare som insåg att hon skulle tvingas följa tävlingarna hemifrån, från sängen.

– Jag hade aldrig varit så sjuk tidigare, så jag kände direkt att det inte fanns något jag kunde göra åt saken. Ofta sitter man annars kanske upp och rider fast man är sjuk, men nu gick det inte, konstaterar Hedda.

Att hon var så väldigt sjuk gjorde det lite lättare att acceptera läget.

– Annars är det så mycket mer självklart att avstå en tävling om det är hästen det är fel på, men Diva var i superform så det var så klart väldigt trist.

När vi ses är både häst och ryttare på banan igen och Hedda satsar målmedvetet mot internationella mästerskap. Det senaste året har hon gjort få tävlingar men utvecklats på hemmaplan, och nu längtar hon efter att få komma ut och visa vad hon och Diva går för.

– Jag tror att det finns ganska mycket jävlar anamma i mig. Jag ger inte upp så lätt. Vi har gått från YR till U25, hittat nya upplägg för träningen och jag har fått lära mig massor av de nya Grand Prix-finesserna. Det var lite läskigt att ta sig upp, för det är ett stort hopp, men det har samtidigt varit jätteroligt och klurigt.

Gillar nya utmaningar

Hon konstaterar att hon än så länge bara nått en bråkdel av sitt mål. Den nya dressyren innebär många utmaningar. Nu tvingas hon vara ännu mer noga med sig själv och sin ridning, något som faktiskt passar henne riktigt bra.

– När jag tog beslutet att gå dressyrvägen, då när jag red ponny, så var det för att jag tyckte det var så roligt att verkligen få nörda ner mig i detaljer. Att få vara perfektionist. Och det är väl lite det dressyren går ut på. Jag måste också vara väldigt lyhörd mot min häst och försöka förstå och höra hästen.

Hedda började sin ryttarkarriär som sjuåring på Djursholms ridskola. När hon fyllde tolv köpte mamma Christina en C-ponny som mor och dotter skulle dela på. Ponnyn var visserligen väldigt gullig, berättar Hedda, men den tyckte inte särskilt mycket om att tävla.

– Då var jag hoppryttare. Det skulle man aldrig kunna tro om man såg mig nu, haha, rädd för hinder som jag är.

Valde dressyren

Några år senare kom ponnyn BraveHeart in i Heddas liv och nu ställdes hon inför beslutet: hoppning eller dressyr? Dressyren vann och tur var väl det, för ekipaget hann med både två NM och tre SM innan Hedda blev för gammal för att rida ponny. 

Efter ponnytiden följde Capo Knight, en valack som visserligen var välutbildad men som aldrig riktigt passade ihop med sin nya ryttare. Hästen blev en utmaning och Hedda fick lära sig rida på allvar. 

När Capo fick en ny ryttare 2021 hittade Hedda så äntligen drömhästen Diva. Stoet som tidigare ridits av Lyndal Oatley och vars mamma är Patrik Kittels tidigare mästerskapshäst Deja, passar Hedda som handen i handsken. 

Tillsammans med Diva har Hedda ridit två YREM, och under första helgen som U25-ryttare i våras blev det vinst i både Intermediaire II och trestjärnig FEI U25-GP. 

Snällaste hästen

När Hedda ska beskriva sitt sto säger hon utan tvekan att Diva är den snällaste häst hon träffat.

– Jag vet att många säger så, men hon är verkligen det. Superarbetsvillig och alltid glad och peppad oavsett vad vi ska göra. Det spelar ingen roll om vi ska åka och tävla eller rida ut i skogen, hon är alltid med på noterna. 

– När vi köpte Diva visste vi inte vilket upplägg som skulle passa henne, men jag fick snart en riktig aha-upplevelse när jag insåg att jag faktiskt inte behövde träna eller rida dressyr varje dag. Diva mår bra av att göra många olika saker och hon älskar bland annat att gå ut i skogen.

Diva är en häst helt i Heddas smak. Hon är arbetsvillig och har egen motor men utan att bli för het, och så är hon som sagt genomsnäll.

– Jag tycker väldigt mycket om snälla hästar. Det är jätteviktigt för mig. Då kan jag också göra alla roliga saker med dem utan att känna att det blir farligt. 

– Jag tror att Diva är min ”once in a lifetime”-häst.

Sällan nervös

Hedda säger att hon är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Nervös blir hon sällan. Händer det så hanterar hon nervositeten genom att gå in i sin egen bubbla, visualisera ritten och titta på en film från en ritt som kändes riktigt bra. Hon jobbar på att vara i sitt fokus snarare än i nervositeten.

Sedan 2020 tränar Hedda för Johanna Jendland, som med åren även blivit en nära vän. Ryttarna matchades ihop av Sabina Blixt, som driver anläggningen där Hedda står inackorderad, och det blev en match made in heaven.

– Jag började träna för Johanna med min förra häst och sen blev jag fast. Det är lite speciellt att träna för en kompis men det fungerar jättebra. Vi får tänka bort att vi är kompisar när vi tränar och är ganska bra på att separera världarna.

Hon konstaterar att fördelen med att träna för en vän är att hon alltid kan ha en öppen dialog, inga frågor känns för dumma.

– Allt blir väldigt öppet och ärligt.

Fakta

Lär känna Hedda Thunberg

Favoritminne?

– Lagbronset vi tog på YREM i England var det häftigaste jag varit med om. Och mitt första SM-guld, det var inget jag räknat med så det kom som en blixt från klar himmel. Det kan jag se tillbaka på och vara stolt över än i dag.

Det bästa med häst?

– Det är att vara till stallet och komma bort från verkligheten. När jag är i stallet är jag i min bubbla och allt som varit stressigt på jobbet eller i skolan försvinner. Sen är hästarna såna fantastiska djur. Jag tycker inte att det går att jämföra med något annat. Det ger mig ett lugn att vara i stallet och med hästarna som individer. Och att rida är så klart roligt vad vi än gör!

Favoritmomentet i dressyren?

– Serier. Ettorna och tvåorna är jättekul. Det är i de momenten jag verkligen känner att jag kan visa skillnaden på en genomförd serie och en väl genomförd serie. Piruetterna, piaffen och passagen är också väldigt roliga.

Divas favoritmoment?

– Travslutor. Man känner när man rider att hon tycker hon gör dem jättebra och att hon är jättefin när hon gör dem, haha.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 19/2024.