WE-bloggen: Uppladdning inför Göteborg Horse Show

I veckans inlägg bjuder Carolina Hilltorn Bogren på hur det var att visa upp WE med sin frieserhäst under förra året på Göteborg Horse Show. Så här skriver hon själv om upplevelsen: 

”Det var helt magiskt förra året. Att gå in på röda mattan genom svenska mässan med 6 vakter runt oss kändes som om vi var kungar.  Jag kunde nog inte bli mer stolt över att gå in med en sån vacker och klok häst. Vi visade upp WE och vi ville visa många olika nivåer. Helix som väldigt taggad hade svårt att stå stilla i dom olika momenten. Men så roligt vi hade. Förra året var vi tre frieserekipage.  Det här året kommer vi vara  fyra stycken som visar en kadrilj och WE. 

I år kommer vi inte ha så många hinder där vi måste stå stilla för att ge hästarna bästa förutsättningar för att lyckas. Även om hästarna kan dessa moment på träning så blir det ju helt annorlunda när det är publik och musik. Inte minst när mina nerver går rakt ner i sadeln.

Vi har planerat allt med boende, program, kläder, musik med mera sen sex månader tillbaka. Många timmar på teams har det blivit för att få ihop allt.  Vi skulle egentligen ha  tränat tillsammans i början av januari men snöstormen satte stopp för det. Så första februari ska vi träna tillsammans. Det är svårt att få ihop det då vi bor långt ifrån varandra.  Jag är så tacksam att jag fått uppleva detta igen och att få visa WE som jag och hästarna  älskar allra mest. /Carolina”

Årets delatgare är:

Carolina Hilltorn Bogren och Helix   

Amalia Nyström och Flame

Anna Linnér och Aztrid af Vibbleboda

Marie Borgström och Age

Vi är alla på olika nivåer i både dressyr och WE. Det främsta målet är att lyckas visa upp det som vi har i  Working Equitation-världen.

Själv har jag haft en ganska lugn och grå vecka i jämförelse och därför är  det alltid extra roligt att få in upplevelser och händelser i Working Equitation runt om i Sverige och världen. Målet med bloggen är ju att dela med mig om WE, så är det någon mer därute som sitter på en fin upplevelse eller en kul historia så är jag gärna med och delar med mig av den här på bloggen, bara skriv ett PM! 

Tack för att ni tog er tid att läsa dagens blogg vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson och sen kommer det ett nytt inlägg på WE-bloggen nästa onsdag! Lisa

Igår hade jag ett sånt där toppenpass, när allt känns bra och det är lätt att rida. Jag försöker lägga in ridning på en hand och en del i teknikhindren, för där tycker jag att jag och Zelda förstår varandra lättare, eftersom det förutom mina hjälper finns visuellt stöd i form av hinder. Igår behövde jag inte ta hjälp av högerhanden alls på en bana med åtta hinder. Det kändes till och med enkelt att göra det på en hand.

Fördelen med just enhandsfattning  är att handen blir sekundär och hjälperna måste komma från kroppen precis som de ska göra. 

Det är väl fantastiskt vad glad man kan bli av små framgångar i vardagen. Jag förstår ju att för utomstående kan det vara svårt att förstå hur det kan påverka ryttare när deras häst och de själva lär sig något nytt. Känslan är ju underbar och hela dagen känns som man går runt på rosa moln. Vet inte om det är hälsosamt att låta ett dyrt lantbruksdjur forma hela ens inre väsen, men så är det. 

Att planera tävlingsterminen är  ett bra tips för lite extra boost nu när det är lite trögt på tävlingsfronten. Ytterligare ett tips är att ha licenser i ordning innan anmälan kommer ut för tävlingarna brukar fyllas snabbt. Även om planen sällan håller som jag sätter upp i början av året tror jag det är en viktig del att ha och omprioritera utifrån.

Visste  ni att det är 40 procent större chans att uppnå sina mål om man skriver ner dem? Utifrån det tänker jag att jag vill ge mig själv och mina hästar de bästa möjligheterna för att lyckas och att planera mål och tävlingar är en ganska liten ansträngning! 

Hur brukar ni planera tävlingsterminen? 

“Man plans, God laughs”. Jag är inte särskilt religiös av mig men gillar uttrycket på så vis att oavsett hur mycket man planerar och organiserar blir det sällan som man tänkt ändå. Detta till trots så tror jag det är lättare att få ihop plan B, eller G om det fanns en plan A till att börja med.

Jag brukar inleda med att se över två, tre tävlingar som känns viktigast på året. 2025 är det SM/RM i Älmhult och tävlingen på Ribersborg i Malmö i början av september. Efter det kollar jag på hur det går att lägga upp det inför dessa tävlingar på bästa sätt. Min första inplanerade tävling ligger vecka 12 hemma i Mörrum och innan dess planerar jag att komma iväg och både rida dressyrprogrammet i msv b samt en träningstävling till i teknikmomentet så hästarna är väl förberedda för sin första start. 

Tack för att ni tog er tid att läsa dagens inlägg och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram@WE_med_LisaGustavssson och sen kommer det ett nytt inlägg på WE-Bloggen nästa vecka /Lisa

Så var det onsdag igen och nytt inlägg på WE-bloggen, det är verkligen skrämmande hur fort veckorna rullar på!

En bra och en dålig nyhet denna vecka. Att så många svenskar har hittat in på topplistan för internationella WE-ekipage visar att vi verkligen hör hemma i toppen också i WE. Med tanke på att det är en relativt ny gren i Sverige är det förundransvärt hur bra det går internationellt.

Tyvärr så ska Hoxi, ena halvan av Sveriges solklart bästa WE-ekipage, säljas. Jag vill att alla där ute som har plånbok, ambitioner och mjuk fin ridning hör av er till Idamaria Johansson så han får stanna i Sverige! 

En lite trist nyhet till, i alla fall för oss här i de södra delarna, är att det återigen tagits prover för kvarka så flera träningar har blivit inställda sista månaden. Självklart är det helt rätt att ställa in, vi vill ju inte sprida farliga sjukdomar, men trist när man laddar upp för saker som inte blir av.

En del av att hålla på med hästar är ju att de kan bli sjuka och att hålla dem välmående måste alltid ha högsta prioritet. 

Nästa vecka börjar min allroundträning i andra delen av länet och den ser jag mycket fram emot. Det finns några platser kvar men intresset har varit stort och jag är glad över att många som kanske bara hoppar eller rider dressyr vill ta del av det vi gör i WE. Jag tror vi kan få med oss många nya på tåget genom att visa hur grenen kan användas i vardagsarbetet, även på hästar som tävlar i andra grenar. 

Förutom träningar gör jag ju en hel del byråkratiskt arbete med WE, bland annat sitter jag som grenledare i Blekinge. Ett av våra största problem är att vi råkar vara det minsta länet i Sverige. Sen är vi också inklämda mellan Skåne och Småland, som är så duktiga och har många som tävlar och tränar i alla grenar.

Men ni vet, om man inte kan gå emot dem, gå med dem. Så just nu försöker jag få till samarbeten mellan distrikten för att öka möjligheten för våra ryttare i Blekinge att vara med på allt. Som tur är så är de flesta inom WE positiva när man vill göra saker, så det krävs inte så många samtal eller meddelanden för att få bollen i rullning.

Något av det som driver mig allra mest är när man känner att det man gör för med sig utveckling och förändring. I WE händer det nya saker hela tiden och är således en miljö som jag trivs väldigt bra i. Har ni några idéer eller tankar kring grenen, träningar eller tävlingar så lyssnar jag gärna! Bara skriv ett meddelande. 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans funderingar och vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson, och sen kommer det ett nytt inlägg här på WE-bloggen nästa vecka! 

Januari rullar på och hästarna börjar komma igång efter julvilan. Att vädret varit lite mildare märker jag både på mig själv, för att jag är supertaggad och detta brukar inte vara min månad. Även mina elever är på gång och det har redan bokats in flera träningstillfällen under slutet av januari och februari fylls på allt eftersom.

Tävlingsterminen i WE är ju längre nu. När jag började för några år sen fanns det bara två, tre tävlingar under de “fina” månaderna, men nu ska hästarna vara i toppform redan i mars. Då kan man inte ligga på latsidan i januari. Jag är ingen utpräglad tävlingsmänniska men jag mår bra av att ha milstolpar med mål att arbeta mot. Det tror jag alla mår bra av. 

Det händer ju så mycket roligt inom WE i år som kan användas som mål och inspiration. I Blekinge har vi en cup över tre tävlingar. Jag har även lite kontakt med Skånes WE-komitee kring lite samarbete som jag ser fram emot att komma ut med så fort det är klubbat. Lyfter man blicken lite kommer ju Lag-SM  för andra gången. SM för både seniorer och unga ryttare i Älmhult är ytterligare en av årets höjdpunkter. 

Sen har vi tävlingen på Ribban som jag tror och hoppas kommer bli ett återkommande event med möjligheter att starta fler klasser på en helg och se WE på toppnivå. Jag vet också att det behövs även många funktionärer till detta event så om någon är sugen på att åka dit men kanske inte redo för att tävla förmedlar jag gärna kontakten till funktionärsansvarig. Att vara med och se tävling på hög nivå är ett superbra steg för att komma vidare själv. Bra ridning kryper under ryggraden på en om man tillåter det.  

Jag tycker också att det är oerhört givande att rida flera dagar i rad, det är också ett utmärkt tillfälle att prova på högre klasser. Jag brukar i så fall rida en högre klass på fredagen eller lördagen. Oavsett hur det går så får hästarna starta lägre  på söndagen, går det dåligt så får man förhoppningsvis avsluta med en bra runda och går den högre klassen bra får hästen “lätt” runda med sig hem i bagaget. båda alternativen stärker självförtroendet till nästa tävling. Så att det kommer fler tillfällen att göra detta i WE kan bara vara positivt.

Att antalet tävlingar ökar innebär såklart i sin tur att man som ryttare måste fundera kring tävlingsterminen och välja smart. Det ska vara utvecklande utan att hästarna får för mycket. Oavsett gren har jag alltid varit ganska restriktiv kring hur mycket hästarna tävlas. En balans där det fortfarande är roligt och utvecklande för alla parter är en förutsättning för en hållbar och lycklig häst.  

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans funderingar och vill ni se mer av avd jag gör om dagarna kan ni följa mig på instagram @WE_med_LisaGustavsson och sen kommer det ett nytt inlägg här på WE-bloggen nästa vecka! 

Snart är det jul, men jag upplever att folk rider mer än någonsin. Det har varit mycket uppsamlande möten nu i slutet  av året. Förra veckan var det grenledarmöte i Blekinge. Det var ett bra möte med de andra grenledarna och någon representant uttryckte en vilja både om att börja träna och hålla tävlingar i WE på sin respektive hemmaklubb. Att det kommer fler och fler förfrågningar även såhär sent på året känns väldigt roligt. Efter träningen har WE-komitéen möte och imorgon är det möte med 90-10 gruppen på förbundet. 

Att så många börjar intressera sig mer för WE vid den här tiden på året kan mycket väl bero på att tävlingen på SIHS inspirerade ännu fler. För egen del rider jag min sista organiserade träning innan jul ikväll. Zelda var lite springig igår till att börja med, men vi kom ner i varv efter 15-20 minuter.

Jag gör mitt bästa för att komma fram till ett upplägg som fungerar inför träning och tävling. Man vill ju såklart vara sitt bästa jag när man åker iväg. Zaphira behöver till exempel vila dagen innan viktig aktivitet. Zelda känns å andra sidan som att hon behöver göra en del. Både jobba med övergångar och sidvärtsrörelser.  Jag fokuserar mest på att hålla henne på mattan och lugn, först då fokuserar hon tillräckligt för att vi ska få ett fint samspel. Utöver det jobbar jag fortfarande en del med min egen kropp som inte riktigt kommit igång efter graviditeten. 

I helgen var jag och höll träningar på Stålramara gård, det är alltid roligt att komma och träna men det blir ju lite roligare när man får följa ekipagen över tid och se utvecklingen. Att utveckla både ryttare och hästar är nog det jag brinner för mest. Detta gäller alla steg i utvecklingen. Alla måste krypa innan de kan gå. Lite extra trevligt var att träningen hölls med jultema och alla hade juldekorerat sina hästar och banan var pyntad. Sen lite julfika på det så är alla glada. 

En sak som jag fokuserar mycket på i min träning är att alla ska vara glada, både hästar och ryttare. Inget blir bra om någon är missnöjd, ledsen eller rädd oavsett om det är hästen eller ryttaren. Rädsla är ett vanligt ryttarproblem, oftast vanligare och svårare att lösa än hästarnas rädslor. Hästar kommer generellt över problem eftersom deras tankar går i lite enklare banor än människor. Det kan också ligga en hel del prestige i att våga erkänna att man är rädd, om en häst är rädd så reagerar den på instinkt. 

Inledningsvis är  det viktigaste att bara våga fortsätta. Gör sedan bara det lilla som känns bra, men ge inte upp. Går det ändå inte så rekomenderar jag att be en mer rutinerad och orädd ryttare om hjälp. Som jag skrev tidigare är hästarna enklare och kommer över problemen fortare bara ryttaren är lugn, snäll och trygg. Så oavsett ge inte upp. Det finns en lösning. 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans inlägg, vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på Instagram @WE_med_LisaGustavsson och annars kommer det ett inlägg nästa vecka /Lisa 

Just nu är det grått, lerigt och mörkt. Tror många känner igen sig, livet blir lite segare. Jag har hört att man ska lära sig att leva i takt med årstiderna men som person är jag lite allt eller inget.

Så just nu vill jag elda i kaminen, baka kakor och definitivt inte vara  klädd i pannlampa och hämta blöta hästar i mörkret. Varenda vinter så funderar jag på varför, varför gör man detta. Istället för att bo i ett prydligt litet hus där allt är ordning och reda och att kommunen sköter snöröjningen.

Det enda jag kan komma på är, för att det är värt det. Jag tänker och andas häst hela tiden. Jag har vid ett tillfälle försökt sluta men började gråta när jag såg en häst på tv efter tre veckor. Vad det är som driver den drömmen kan jag uppenbarligen inte svara på. Kanske behöver det inte heller finnas något svar. Oavsett så tar jag på mig stövlarna och pannlampan trots vädret varje år.

Vad tror ni det är med hästar som motiverar en, år efter år efter år? 

En trevlig sak som kommer med mörkret och kylan är ju såklart julen. I helgen var det dags för hemmaklubbens årliga julshow som ungdomssektion hade arrangerat så fint. Speciellt kadriljen var så fint inövad och käpphästryttarna som bjöd på sig själva! Jag fick hoppa in som lite extra speaker när några av mina elever visade upp WE och sen red Grim med i luciatåget.

Ett litet mål jag har under julen är att sätta ihop en kür till Zelda, vi är ju inte där ännu men jag har lagt märke till att jag har lite av en spärr mot att fixa ihop musik och sätta ihop efter eget program. Det känns svårt och musiken känns nära på  omöjlig. Så är det ju med allt som är nytt. Jag tänker att det är en bra vintersyssla, är det någon som har förslag på bra program för att sätta ihop musiken med så får man gärna höra av sig! 

Küren i WE skiljer ju sig ganska mycket från den de har i dressyr, i WE finns en given ordning som rörelserna ska komma men placeringen är upp till ryttaren. Först rids alla moment i skritt , sen trav och avslutningsvis kommer galoppdelen. Programmet hittar ni Här. Det är samma program som i svår klass men i MSV A rids det på två händer. Vill ni se riktigt bra WE-dressyr så ska ni se dressyrmomentet från EM i Tjeckien  här. 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans tankar, vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på Instagram @WE_med_LisaGustavsson och sen kommer det ett nytt inlägg nästa vecka. 

I helgen var jag med på årets första och antagligen sista träning för Julia Witsell. Så roligt att det äntligen blev av och tack Fjälkestads Ridklubb för att ni hade arrangerat det så fint. Det är ju guld värt att få tips från en ryttare med internationella mästerskap i bagaget.

Zelda kämpade på och vi behöver jobba mer med lugnet i halterna. Hon har lite steppskoeffekt ibland. Fördelen är att jag är lite känd för att hästarna somnar när jag rider dem så det kommer nog att gå över. Vi övar också lite extra på slalom med byten. Inledningsvis så gick vi in i första bågen och gjorde bytet, sen ut i fjärde bågen och gjorde nästa byte. 

Sen gick vi från första till tredje. 

Sen avslutade vi med första till andra bågen. 

Detta sätt att öva slalom går att applicera oavsett nivå. Ska hästen gå med bibehållen galopp kan man göra samma system, det går också bra om hästen har svårt att hålla traven genom bågarna. Allt för att behålla kvaliteten och stärka hästen utan att det känns som om man får rida och be till gud för att det ska funka.

Målet är ju jämna  bågar med lugn arbetsam häst som är tillfreds med uppgiften. Med det sagt får man inte bli rädd för att prova nya saker och att det kan bli lite tokigt ibland. Så är det när man lär sig. Tänk om bebisar skulle ge upp första gången de trillade på rumpan när de försökte gå? 

Jag har också börjat rida Zelda väldigt lång och låg med näsan långt fram de första 10-15 minuterna av varje pass. Det har gett väldigt gott resultat såhär långt och jag hoppas att det ska hjälpa mot att hon drar ihop halsen när hon blir lite het. 

Vi har ju fortfarande ganska lång tid kvar innan Första tävlingen ihop, då har jag ridit henne i nästan ett halvår och förhoppningsvis sitter mer detaljer där det ska. Jag ska också jobba på min sits och den förbaskade högra armbågen som flaxar till med jämna mellanrum. Aldrig blir man fullärd. Vad övar ni extra på ju i vinter? 

Nu börjar en oväntad men fullspäckad period av att är hålla träningar för min del. Varje helg fram till jul är uppbokad vilket känns jättekul! Är ni sugna på att träna så finns det några tider kvar i januari om man vill kickstarta säsongen. Jag har också som mål att vara igång lite tidigare 2025 än jag brukar. När första tävlingen ligger i mars kan man inte vänta med att dra igång. Extra kul är det att man redan nu kan se gott om tävlingar inom rimligt avstånd till i WE. Tror det blir det bästa tävlingsåret hittills. 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans  reflektioner och funderingar. Vill ni se mer av vad jag gör på dagarna kan ni följa mig på Instagram @WE_med_LisaGustavsson och sen kommer det ett nytt inlägg nästa vecka/Lisa 

Inledningsvis kan jag konstatera att det är många som fortfarande är på gång och alla helger fram till jul är uppbokade med träning på olika ställen i Blekinge och Småland främst. Känns kul att vara tillbaka, jag var lite orolig över att intresset skulle minskat i och med att jag varit borta lite när jag var gravid men så är det inte alls.

Det är ganska intressant hur man kan lyckas oroa sig för saker som egentligen inte alls är ett problem. Detta är också ett fenomen som ofta lyckats ställa till det för oss som ryttare. Går man in i en tävling med oro om att grinden kanske inte kommer fungera så är det oftast där det hänger upp sig. Det gäller att passa sig för att inte råka skapa en massa dåliga självuppfyllande profetior. Sen går ju detta också att använda till sin fördel genom att visualisera positiva scenarior men det är ju mycket svårare, detta är verkligen ett område som jag behöver utvecklas inom. 

Hur gör ni för att förbereda er mentalt inför en tävling eller något annat som känns svårt? 

I söndags hade jag träning i Mörrum. Jag slutar inte förvånas över vilken utveckling många ekipage har gjort och vilken utveckling grenen i sig har gått genom de senaste åren. Så många red jättefint på trygga, nöjda och samarbetsvilliga hästar. Detta genomgående även om nivåerna såklart skiljer sig åt.

För mig är det allra viktigaste målet detsamma när man tränar och tävlar oavsett om man rider svår klass eller Lc, hästen ska åka därifrån tillfreds och med bättre självförtroende än den hade när man kom dit. Lyckas man med det så kommer resten i sinom tid. Jag tror också att de flesta ryttare är nöjda när hästen känns glad. De flesta av oss håller ju på för att vi älskar hästar och tycker om att göra dem nöjda. Sen är det ju aldrig fel med en godisbit till hästen också för att öka på den positivia känslan. 

Ett annat sätt är såklart att låta hästen ha ett så bra liv som möjligt de timmar de är lediga och därför försöker jag se till att de lever ett så naturligt liv som möjligt med stora hagar, kompisar och fri tillgång på grovfoder. 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans tankar. Vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på Instagram @WE_med_LisaGustavsson och sen kommer det ett nytt inlägg nästa vecka!

/Lisa

I helgen var det semifinal i SIHS Working Equitation Cup.  De fyra finalisterna kommer göra upp den 30e november mellan 19-21:15 i mässarenan på Sweden International Horse Show. 

De fyra ekipagen som har möjlighet att rida vad som så här långt måste vara den största WE-tävlingen i Sverige är: 

IdaMaria Johansson på Hoxi från Strängnäsbygdens RF. De har tillsammans vunnit SM fyra gånger, blivit sexa på VM och 10a på EM. 

Sara Nissling på Elvin B från Linköpings Fältrittklubb som tagit två SM-silver och ett SM-brons bland seniorer samt en niondeplats på Ungdoms-VM 2023.

Anna Böhme Graneskog på Jibaro ZM från Södra Gotlands Rid- och Körklubb. 

Emma Linder Ejeblad på Clavijero II från Smedstorps Ryttarsällskap. 

Alla som ska dit eller bor i närheten, se till att fylla läktaren så arrangörerna ser att WE är en sport att räkna med och att finalen i framtiden får gå inne på stora arenan. 

Att WE växer är ju ingen hemlighet och det är så kul att vara delaktig i WE i kommittéen med andra engagerade som vill driva sporten framåt. Min senaste idé som jag kommer prova till vårterminen i Mörrum är träning varannan vecka där det är en vecka dressyr, en hoppning och en WE på rullande schema. Det är redan flera anmälda och jag hoppas på så sätt att flera, speciellt barn, får upp ögonen för vad givande det kan vara att träna WE.

Överlag tycker jag kanske att man specialiserar både hästar och ryttare lite tidigt.  Målet är att få igång en kontinuerlig träning med en röd tråd genom alla tre discipliner. Jag har ju även tävlat 140-hoppning och Msv dressyr, så jag känner mig tillräckligt kompetent för att hålla träningar i alla grenar. Hästutbildning är egentligen ungefär samma sak oavsett vilken gren man håller på med och sen hoppas jag kunna öppna upp horisonten lite för fler ryttare med ett enkelt koncept där man för det mesta känner sig hemma. 

Vidare tänker jag också att det kan vara bra för några som redan tränar för mig i WE som är lite hopprädda. Det går att komma över, jag har ju själv varit rädd i omgångar och kommit över det så jag har både förståelse och koll på processen för att komma vidare. 

Ett tips till alla hopprädda där ute är att alltid åtminstone ha bommar framme, sen rider man över dem tills det inte känns läskigt längre oavsett hur lång tid det tar. När det känns tryggt bär man också in sockerbitar. Även detta gör man tills det känns enkelt och obekymrat och då tar man in stöden och bygger små hinder.

Tillsammans kan man ganska snabbt bygga självförtroende med sin häst. Min mamma har alltid sagt när jag tävlade hoppning att man ska vänta med att gå upp en klass tills den högsta klassen man rider känns tråkig. Detta går att applicera på det mesta. Avslutningsvis så kan alla hästar hoppa, inte Grand Prix men de kan hoppa, det är lika naturligt som att trava. 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans reflektioner, vill ni se mer av vad jag gör om dagarna så finns jag på instagram @WE_med_LisaGustavsson och annars kommer det ett nytt inlägg nästa vecka!

/Lisa

Den senaste veckan har varit fullspäckad med WE- aktiviteter. I torsdags höll jag i en clinic på Karlshamns Ridklubb. Det var kul att möta så många nya WE-entusiaster som var engagerade och vågade ställa frågor. Jag hade som mål att presentera sporten på ett så korrekt sätt som möjligt och kunna visa så många hinder som möjligt på olika nivåer. Ge lite tips både hur man kan börja hemma, använda hinder till vardags, även om man fokuserar på andra grenar, samt hur man kan komma igång och börja träna och tävla.

Mycket fokus hamnade på hur man som ryttare håller sig lugn när något inte går som det ska. Till exempel när hästen inte riktigt förstår grinden och således inte samarbetar. Det är också viktigt att komma ihåg att hästar inte har någon hemlig agenda där de försöker bråka med oss. De förstår helt enkelt inte vad vi menar när det blir tokigt. 

I söndags var det P&WE hos Snapphanarna, Zelda fick prova på hinder i ett tävlingssammanhang för första gången. Jag är lite extra tacksam för Marlene som dömde, eftersom hon hade tålamod med mitt upplägg.

Zelda är ju på väldigt olika nivåer ännu i WE just nu. Vi gör ju galoppombyten i både paralellslaom och slalom. Jag måste bara lära mig att sitta mer stilla. Sen är vi fortfarande lite försiktiga med lansen. Så där valde jag att trava istället för galloppera som det ska vara i MSV, mest för att jag är lite feg och väldigt mån om att hästarna är trygga med lansen innan jag börjar galoppera. Jag valde också att rida ”speeden” innan tekniken för att låta henne kika på alla hindren i lugn och ro. Jag red inte snabbt utan bara som vilken träning som helst. Överlag tycker jag man ska vara försiktig med att rida speed innan alla hinder är väldigt befästa. Det är lätt att skapa onödiga problem för sig själv i framtiden om man har för bråttom med att börja rida fort i speeden. 

Bedömningen var både högt och lågt då vi missade något byte och hade lite svårt att få plats i slalomen. Men vi lyckades få till en 9a och två 8or och jag är inte dummare än att jag kan ta de vinsterna jag får. Målet var ju inte heller så resultatinriktat denna gång utan jag var mer där för att ge Zelda en chans att uppleva hindren på en ny plats. Första riktiga tävlingen blir inte förrens i mars så vi har gott om tid för att lära känna varandra. Ska föröka hinna med någon träningstävling eller öppen bana i dressyr också under vintern. I övrigt ska vi lägga mycket energi på grundträning och samarbete. 

Hur funderar ni kring vinterträningen, några speciella mål att fokusera på när det är lugnare med tävlingar? 

Tack för att ni tog er tid att läsa veckans funderingar, vill ni se mer av vad jag gör om dagarna kan ni följa mig på Instagram @WE_med_LisaGustavsson och annars kommer det ett nytt inlägg nästa vecka.

/Lisa