Gästkrönika"Kan man inte sålla agnarna från vetet på den vanliga hinderuppställningen, tror jag att man ska lägga mer tid på att bli bättre på att bedöma än på att fundera ut nya sätt att löshoppa". Det skriver unghästutbildaren Björn Svensson i sin gästkrönika.
Björn Svensson: ”Idén var ett krokben för hästarna”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Nytt år, nya möjligheter och nya oväntade nyheter på 3-årstest.
Någon kände tydligen att något behövde ändras. Varför känns lite oklart, men någon idéspruta kände i alla fall detta så starkt att idén behövde slopas lika fort som den publicerades.
Idén gick ut på att avsluta ett test med en räcke–räcke-kombination utan hjälphinder. Det blir ju lite som att avsluta ett hundrameterslopp med ett plötsligt krokben.
Skönt för alla inblandade att någon styrde bort den idén.
Just den lilla fadäsen skvallrar kanske om att inget av det nya har testats och analyserats över någon längre tid.
När idén slopades och ersattes av en annan förändring, var det ändå något som jag känner att man kan acceptera. Acceptera, men inte utan att först få några tankar publicerade i vår största branschtidning.
Bom och hjälphinder blev kvar men det avslutande hindret blir alltså fortfarande ett räcke.
Att man öppnar upp för domaren att göra förändringar för att få svar på eventuella frågor, är jag för. Enligt mig behöver det inte vara lika för alla. Vill domaren vid något tillfälle ge hästen mer marklinje, låta en spänd häst hoppa fler språng, göra en längre oxer, lägga in galoppbommar eller se hästen över ett räcke, så är det i min värld inga konstigheter. Att låta en häst som haft det lite tungt över oxern få avsluta med ett litet räcke är alltid helt rätt.
Att alla hästar måste avsluta på ett räcke ställer jag mig dock väldigt frågande till.
I slutet av testet är många hästar lite möra i både kropp och knopp. Kanske är hästen, som hoppat upp till diplomhöjd på ett övertygande vis och sedan gör ett misstag på räcket, för dagen för trött för att rätta sig.
Är den då för dålig för diplom?
Om så är fallet har vi säkert ganska många ovärdiga diplomhästar i vårt avlånga land.
Om man inte kan sålla de allra flesta agnarna från vetet på den vanliga hinderuppställningen, så tror jag att man ska lägga mer tid på att bli bättre på att bedöma än på att fundera ut nya sätt att löshoppa.
Men kanske är det så att om domarna ska ha möjlighet att få se någon häst hoppa ett räcke så måste alla hoppa det räcket? Det kanske måste vara exakt lika för alla?
Är det för att undvika besvikna visares och ägares utspel som en möjlighet måste bli en regel?
Nu var det sagt och nu kan jag fortsätta träna mina nyblivna 3-åringar. Träna dem att förvänta sig det oväntade.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 3/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på