Hitta den rätta knappen

– Less is more, säger Barbro Ask-Upmark.
Vem önskar sig inte en svart Grand Prix-häst? För en halv miljon kan du köpa en egen Robban, garanterat allergisäker dessutom. Robban är nämligen en mekanisk dressyrhäst  och han styrs av avancerad datorteknik.
– Jag har en egen hemma, han heter Luke, berättar Barbro, som sedan länge bor och verkar i USA, själv tränare och Grand Prix-ryttare.

Ägare till Robban är Monica Lindstedt, företagare, uppfödare, dressyrryttare, skribent i Ridsport och bland annat före detta ägare till Per Sandgaards OS-häst Zancor.
– Barbro och jag fick kontakt under Global Dressage Forum där hon demonstrerade sin dressyrsimulator och berättade om hur hon använder den i sin egen träning, säger Monica.
Monica, som hängiven dressyrryttare, insåg snabbt att här kan man lära sig riktigt finlir. För finlir är nämligen det enda som funkar på Robban, annars strejkar han eller gör helt tokiga saker, som att gå rakt igenom dressyrstaketet.

Sagt och gjort, Monica beställde sitt exemplar från upphovsmannen Bill Greenwood i England. Han kom över och installerade Robban i sitt nya hem, ett helt eget nybyggt ”stall” på gården.
– Han går ju inte att ställa var som helst på grund av tekniken som hör till, det måste vara torrt och isolerat, säger Monica.

Från början fanns den mekaniska hästen bara som galopphäst, men Barbro själv har hjälpt den engelska tillverkaren att förfina den till Grand Prix-häst i dressyr.
– De rider ju inte själva på fabriken så de bad mig komma över och hjälpa dem justera rörelserna och känsligheten. Från början kunde hästen till exempel bara gå i en galopp. Då frågade jag Bill om han inte kunde göra så att den kan byta. Han funderade och kom tillbaka. Nu har de satt in en extra motor där bak och nu går hästen i höger och vänster galopp – och man känner som ryttare när den byter.

Perfekt, eftersom just byten är väldigt svåra att lära häst och ryttare samtidigt.
Däremot var det lite besvärligt att göra en kännbar skillnad för ryttaren mellan piaff och passage.
– Men vi gjorde det så att takten ändras lite.
Efter framgången med att konstruera en fullfjädrad dressyrhäst bestämde sig Bill Greenwood för att utveckla en hopphästsimulator också. Han är inne på den tredje modellen och nu börjar även den vara anpassad för både hopp- och fälttävlansryttare.
– Den är helt fantastisk, jag har provat den, skrattar Barbro. Den hoppar 1,50 och drivs med helikoptermekanik – så man kan faktiskt bli hoppad ur sadeln. Den hoppar ner i vatten också!

Ja, inte på riktigt alltså, men känslan är sådan. Hur hästen rör sig men framför allt hur du som ryttare rör dig registreras in i minsta lilla detalj och du får alla uppgifter på en stor tv-skärm framför dig.
– När jag såg det här första gången tänkte jag att det här är framtiden! Med en sådan här simulator kan vi spara hästarna otroligt mycket och lära oss själva innan vi lär dem, säger Barbro.
– Man lär sig rida i varje steg. Vad gör jag, hur gör jag och framför allt upptäcker man att man behöver inte göra så mycket. Man lär sig rida med och behålla känslan.

Innan hon själv skulle starta sin nya GP-häst Monterey i hans första Grand Prix satt hon och red igenom programmet på sin Luke, gång efter gång efter gång. Efter ritterna kan hon få dem uppspelade på skärmen igen och se dem ur en mängd olika vinklar: ovanifrån, från ryttarens eller domarens synvinkel, eller från sidan.
– Jag visste precis var i programmet jag hade mina svagheter och kunde jobba med dem, så när jag väl red det på Monterey på tävlingen så var det den enklaste GP-ritt jag någonsin varit med om.

Dressyrsimulatorn avslöjar ofta saker för dig som du inte hade en aning om.
– Ryttaren har ofta en massa brister som upptäcks först när du inte sitter på en förlåtande häst som hjälper dig ändå. På simulatorn upptäcks de direkt.
På skärmen ser du vilket tygeltryck du har i båda händerna och hur hästen håller huvudet och halsen till följd av ditt sätt att använda dina händer. Datorn registrerar också minsta rörelse i sadeln och talar om för dig om du lutar lite åt höger, vänster, framåt eller bakåt.

– Den är faktiskt så känslig att det är så gott som omöjligt att få tyngdpunkten mitt i sadeln, avslöjar Barbro och tillägger:
– Och det är lite för känsligt. Sätter man upp Edward Gal så borde den visa absolut jämvikt.
På sidorna finns sensorer som känner av dina skänklar och många ryttare överraskas av det faktum att de klämmer med ena skänkeln hela tiden.
Barbro demonstrerar exakt hur känslig Robban är genom att be Ridsports fotograf att göra en halvhalt. Med för mycket tryck i tyglarna gör han helt sonika halt och Barbro instruerar:
– Räta upp dig och ta ett djupt andetag, utan att göra något annat.
Och otroligt nog tar Robban omedelbart halvhalten och går ner i ett lugnare tempo.

En av de största fördelarna är förstås när man kan träna på simulatorn med en närvarande tränare. Barbro håller lektioner på sin Luke hemma i Kalifornien och det ger henne helt unika möjligheter att kunna hjälpa sin elev. Stående på en pall intill kan hon både känna på hur eleven gör eller justera kropp och rörelser.
– En sak som jag upptäckt i Amerika är att 95 procent av ryttarna gör exakt samma misstag. De låser ena handleden. Nu har jag sett att det gäller även de svenska ryttarna.
En låst handled, oftast höger, syns inte för en tränare som står på marken, men när Barbro står bredvid kan hon känna den. Och den får konsekvenser för ridningen.
– Hästen tar inte stöd på den tygeln utan lägger huvudet lite på sned för att undvika trycket i munnen från den låsta handleden. Är det höger handled så glider den också lite åt vänster eftersom det bara är den vänstra tygeln som har kontakt med hästens mun.

Då försöker ryttaren korrigera hästen med vänster skänkel för att få den att gå rakt, vilket blir dubbla signaler för hästen: tygeln säger vänster, skänkeln säger höger.
– Om ryttaren i stället slappnar av i handleden och böjer i höger armbåge kommer hästen att gå rakt utan skänkel.
Nu har flera nyfikna ryttare samlats för att få lektioner av Barbro hemma hos Monica och Robban och intresset har varit stort.
– Även om vi har en kurs nu så har jag har inte köpt honom för att tjäna pengar, jag vill bli så bra som möjligt själv, säger Monica, som rider Robban åtminstone ett par gånger i veckan.
Då tittar hon på sparade data från sin tidigare ritter.
– Och försöker slå mina tidigare värden, för att hela tiden bli bättre.